Kommer ihåg att min far köpt en sådan någon gång på 1970-talet, i alla fall före 1977. Den var nog fin, men hur vi än försökte ville vattnet inte koka. Varmt blev det väl, i och för sig.

Kanske finns det bättre grejer idag.

Jula verkar ha några olika, bland annat en på 170 W för 199 kr. Och hur mycket är 170 W? Tja, som jämförelse kan jag ju nämna att den vattenkokare vi har hemma (för 230 V AC) är på 1 500 W, så räkna inte med att det går särskilt fort att värma vatten i bilen.

Och se upp så du inte köper en för lastbilar, för de brukar vara på 24 V. Inte för att något kan hända, men särskilt effektivt lär det ju inte bli, i alla fall.

170 W motsvarar cirka 14 A vid 12 V, vilket inte brukar vara några problem när det gäller uttag i bilen, men kolla annars i bilens instruktionsbok så att inte uttagets säkring är på exempelvis 10 A, för då kommer ju den att gå sönder lite då och då… Men jag tror de flesta bilars uttag idag är säkrade med minst 20 A, så det är nog lugnt i de flesta fall.

Och varför har man säkringar? Jo, för att det är bättre att en säkring går sönder än att det börjar brinna i kablarna eller i bilen över huvud taget. Har man för klena kablar blir de för varma när det går mycket ström i dem. Om det exempelvis blir kortslutning till jord någonstans, kommer det att gå mycket ström i kablarna. Dessa blir då varma, isoleringen smälter och eventuellt kan det börja brinna någonstans. Men har man en korrekt dimensionerad säkring så går den sönder först och man slipper branden eller andra olägenheter. Det är det som är poängen med säkringar och det är också därför man måste ha dem.

Så man bör inte bara urskillningslöst byta ut säkringen mot en kraftigare om det visar sig att den inte räcker till. Man måste ju först försäkra sig om att kablarna är tillräckligt grova. Inte kul om bilen fylls av giftig plaströk bara för att man vill ha lite varmt vatten…

Till sist kan vi ju leka med tanken att vattenkokaren jag nämnde ovan, som vi har hemma, kunde köras i bilen. Det skulle ju gå bra i teorin om vi kopplade in den på en så kallad ”power inverter”, det vill säga en växelriktare som konverterar 12 DC till 230 V AC (DC=likspänning/-ström, AC=växelspänning/-ström). Vattenkokaren är ju på 1 500 W (ungefär), så det är ju enkelt att räkna ut vilken säkring vi behöver. För det första måste ju växelriktaren klara 1 500 W, men sådana finns, tror jag. I alla fall har jag sett de på 1 000 W.

Okej, 1 500/12=125 (effekt/spänning=ström, eller om vi snackar enheter, Watt/Volt=Ampere), så säkringen måste vara på minst 125 A. Men det räcker inte, för en växelriktare har inte 100 % verkningsgrad; lite förluster blir det allt, de brukar ligga på i storleksordningen 10 %, i mycket runda slängar, så vi behöver kunna hämta närmare 140 A från batteriet. Det är nästan lika mycket som startmotorn drar när du startar bilen…

Och inget uttag i världen klarar 140 A (vad jag vet; i alla fall inte i standardbilar), så det blir till att koppla växelriktaren direkt till batteriet samt att ha motorn igång när man använder vattenkokaren, annars får du nog inte igång bilen sedan…

Om batteriet är på 70 Ah drar du ur batteriet på ungefär en halvtimme, men jag misstänker att man inte behöver köra så länge på långa vägar, för att bilen inte ska gå att starta.

Ett kanske onödigt långt inlägg. Ville bara förklara, om nu någon undrade, varför vattenkokare för bilar inte är särskilt kraftfulla…

Har hört ryktas om att man i framtiden kanske kommer att ha 42 V-system i bilar (märkligt att man valt just 42 V förresten; 48 V tycker jag känns mer logiskt), vilket ju är bra på flera sätt. Har du högre spänning blir ju strömmen lägre vid samma effekt (ström·spänning=effekt) och lägre ström betyder att kablarna inte behöver vara lika grova, vilket i sin tur betyder att du sparar några kg när det gäller bilens vikt. Och 42 V är inte särskilt farligt heller. Det kan kittla lite lätt på sin höjd, men inte så mycket mer än så.

#1 Du verkar ha koll på det där med elen, tack så mycket för att du delar med dig utav kundskapen ;)

#2: Har ju jobbat med elektronik i över 8 år samt att ämnet ingick i både gymnasiet och på högskolan i viss mån, så lite borde jag väl kunna. Dock ska jag väl tillägga att mitt resonemang i #1 är lite förenklat, men inte så mycket att det har någon praktisk betydelse för de flesta. Andemeningen blir ändå densamma, så att säga.

På företaget där jag jobbade i de 8 åren jag nämnde ovan, tillverkade vi bland annat just växelriktare, men inte för bilbruk, utan snarare för tågvagnar. Tekniken är väl i stort sett densamma, men i en annan skala plus att det var några år sedan jag jobbade där så dagens prylar är väl lite modernare.

Anledningen till att man har växelriktare i tågvagnar är ju att tågens elnät i Sverige har en annan frekvens än i exempelvis vägguttaget. I väggen har vi ju 50 Hz (spänningen varierar mellan ”plus och minus” 50 gånger per sekund) medan tågens elnät ligger på ⅓ av det, det vill säga 16⅔ Hz. I en restaurangvagn måste man då använda specialprylar som är ganska dyra, men tack vare att man istället likriktar signalen och därefter låter en växelriktare skapa en ny växelspänning på 50 Hz, så kan restaurangvagnarna utrustas med standardprylar som är betydligt billigare och lättare att få tag på.

Dessutom kan tågen även köras i exempelvis Danmark, där tågen kör på 50 Hz, utan att man behöver koppla om något, eftersom växelriktaren utgår från likström och att likriktaren inte bryr sig så mycket om huruvida den matas med 16⅔ Hz eller 50 Hz. Bara att köra, alltså.

#1 Jäklar, ja, ett långt inlägg! Men jag läste allt och förstår bra mycket mer om hur det fungerar nu. Bra att du skrev det, tack så himla mycket!