Att ge sig till årets flygdagar i Linköping krävde en stor portion tålamod, rejäl uthållighet – och gärna lite godis för att hålla humöret uppe.

Efter att ha läst på lite fick bilen stanna halvvägs, och vi parkerade på en pendlarparkering. Sedan var det tåget som gällde. Snabbt och smidigt tog vi oss genom några av Östergötlands betydelsefulla orter – eller åtminstone Mjölby.

Väl framme på stationen i Linköping möttes vi av värdar, vakter och polis – och framför allt en jättekö som ringlade sig genom Järnvägsparken.

Efter en längre väntan kom så äntligen vår buss, och färden gick vidare mot Malmen. Gratis är gott, och uppenbarligen hade många tänkt likadant och valt att lämna bilen hemma.

Snart nådde vi flygfältet i samlad trupp, tillsammans med en stor del av alla andra besökare. Väl framme väntade ett imponerande utbud av flygplan och utställningar.

Det som kanske allra mest utmärkte tillställningen var dock köerna. Det var kö till simulatorerna, kö till hangarerna, kö till företagsevenemangen och naturligtvis kö till både glass och mat.

Vädret var däremot på vår sida. Uppehåll och många fina flyguppvisningar gjorde dagen till en riktigt trevlig upplevelse, trots alla köer.

Men dagens sista prövning återstod. När det var dags att lämna flygfältet möttes vi av en magnifik, långsamt ringlande kö till skyttelbussarna. Tålmodigt tog vi oss framåt, meter för meter, tills det till slut blev vår tur.

Väl på tåget kunde vi pusta ut och vila en stund innan den sista etappen hem.

Och som avslutning gjorde vi ett stopp på Coop. Där väntade dagens kanske största överraskning: ingen kö så långt ögat nådde. Bara en rimligt snabb avstämning vid kassan – och sedan var äventyret över.

En lyckad flygdag, med många fina flyguppvisningar, massor av intryck och framför allt: väldigt, väldigt många köer.